Debatten om kommunens ekonomiska åtaganden i samband med stålsatsningen i Boden fortsätter.
Svar på debattartikel ”En förkrossande majoritet sa ja till stålverk i Boden”, NSD den 23 september.
Anders Pettersson, Bodenalternativet, Conny Sundkvist, Vänsterpartiet och Emma Snellman, Kristdemokraterna, anser att majoriteten inte vill prata om de ekonomiska konsekvenserna av kommunens åtaganden.
Kommunledningen tillsammans med Centerpartiets Astrid Sundström Lindström skriver i en debattartikel den 23 september att Bodenalternativet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna sagt nej till stålverket i Boden och att vårt ställningstagande i själva verket skulle innebära avveckling. Inget påstående kan vara felaktigare än så.
Precis som vi skrev i vårt förra inlägg så är vi liksom kommunledningen entusiastiska och glada över den fantastiska etableringen som detta stålverk innebär men för den skull måste man vara beredda att se helheten och riskerna i ett projekt av den här typen. Vår grundläggande invändning i de ärenden som behandlades vid senaste kommunfullmäktige var hur detta skulle påverka den kommunala ekonomin och de kommunala verksamheterna i stort. I det sammanhanget var det ytterst anmärkningsvärt att majoriteten överhuvudtaget inte ville diskutera hur kommunens ekonomi skulle kunna påverkas.
Vad handlar nu detta om, en berättigad fråga som intresserade tidningsläsare säkert ställer sig.
I grunden handlar det om att Bodens kommuns ekonomi är mycket ansträngd och egentligen inte har något utrymme för ytterligare investeringar och riskprojekt av det här slaget.
I förslaget till strategisk plan kan man läsa:
- Budgeterat resultat 2023: -149,3 miljoner kronor
- Budgeterat resultat 2024: -198 miljoner kronor
- Budgeterat resultat 2025: -59,9 miljoner kronor
En förutsättning för dessa resultat är dessutom att kommunens befolkning till november 2025 ökat med 2 800 skattebetalare samt att verksamheterna genomfört besparingsåtgärder i sina verksamheter. Det verksamheterna samlat ska spara under åren fram till 2026 motsvarar 4 procent eller cirka 80 miljoner kronor. Några av de förslag till besparingar som förvaltningarna presenterat är till exempel avveckling av kulturskolan, nedläggning av ungdomsmottagningen, neddragning av utbildningsplatser inom vård och omsorg och inom transport och anläggning.
Med denna bakgrund är majoriteten beredd att gå in med 180 miljoner kronor för att få rådighet över industrispåret till H2 Green Steels område vilket i sig skulle kunna få en påverkan på den kommunala ekonomin med upp till ytterligare -40 miljoner kronor per år under en lång tid framöver.
När vi lyfter dessa frågor och farhågor vill ingen prata om de ekonomiska konsekvenserna vilket även tydligt framgår i majoritetens debattartikel den 23 september. Där nämns inte ett ord om de ekonomiska riskerna och inte heller ett ord om vilka besparingsåtgärder detta kan föra med sig. Om det inte handlar om kraftiga besparingar i kommunens verksamheter återstår bara rejäla skattehöjningar. Frågan är om det är detta vi Bodensare får ställa in oss på.
Nej, Claes Nordmark och övriga, vi säger inte nej till något stålverk, vi har en annan uppfattning över hur järnvägsspåret till stålverket ska finansieras och vår grundinställning är att det i H2 Green Steels stora etablering ska ingå att man själv finansierar och driver industrispåret. Kommunen ska satsa på de investeringsprojekt som ligger närmast de kärnverksamheter en kommun ska syssla med. Grundläggande investeringar för ett ökat bostadsbyggande, en väl utvecklad äldreomsorg, en bra förskola/skola men också ett bra utbud av kultur och fritidsverksamheter.
Det handlar om att ta ansvar för kommunmedborgarna inte bara idag utan över tid !
